Insikt · Projekt

Riskregistret är ifyllt. Vem äger riskerna?

Peter Öberg · 1 november 2026 · 3 min läsning

Jag har sett många riskregister. De flesta är bra gjorda, med sannolikhet, konsekvens och färgkoder. Problemet är att de ofta fylls i vid projektstart och sedan inte öppnas igen förrän något har gått fel.

Otillräcklig riskbedömning kostar

När Riksrevisionen granskade kostnadskontrollen i stora väginvesteringar framhöll de att kostnaderna tenderar att underskattas på grund av en otillräcklig riskbedömning i kalkylerna. I samband med en granskning av stora järnvägsinvesteringar delade regeringen bedömningen att det fanns betydande risker för kostnadsökningar, bland annat på grund av osäker planering och underskattade kostnader.

Det är inte bara staten som har det problemet. I nästan alla projekt jag har varit med i har de största överraskningarna varit risker som någon kände till men som ingen ägde.

Ett mönster som jag tror att många känner igen: redan vid start står det i riskregistret att verksamheten kanske inte hinner delta i testerna. Sannolikheten bedöms som medel, konsekvensen som hög, och risken blir gul. Sedan händer ingenting. Ingen chef i verksamheten har fått i uppdrag att frigöra tid. När testperioden kommer krockar den med semestrarna, testerna blir halvhjärtade och felen upptäcks först i drift. Risken var känd från första dagen. Den hade bara ingen ägare.

Varför risklistan inte hjälper

Riskerna har ingen ägare. En risk som tillhör projektet tillhör egentligen ingen. Den behöver en person som ansvarar för att följa den och agera.

Listan uppdateras inte. Risker förändras under projektets gång. En lista från projektstart säger lite om läget efter ett halvår.

De obekväma riskerna skrivs inte ner. Att beställaren inte vet vad hon vill, att en nyckelperson kan sluta eller att budgeten är politiskt satt snarare än kalkylerad. Sådant står sällan i registret, men det är ofta där problemen börjar.

Det jag brukar föreslå

1. Ge varje större risk en namngiven ägare, gärna utanför projektgruppen om risken ligger där.
2. Gå igenom de fem största riskerna på varje styrgruppsmöte, inte hela listan.
3. Fråga uttryckligen efter de obekväma riskerna. Vad är det ingen vill säga högt? Svaret är ofta det viktigaste i hela riskanalysen.

En fråga till nästa ledningsmöte

Vilken av de största riskerna i vårt viktigaste projekt har en namngiven ägare utanför projektledaren?

Källor: Riksrevisionens granskning av kostnadskontroll i stora väginvesteringar (RiR 2010:25) · Regeringens skrivelse 2010/11:139 om kostnadskontroll i stora järnvägsinvesteringar